SAF 2004
|
Eller: Things to do in Stockholm when you're de... feated.
|
|
SAF-Pokalen har i år tagit steget upp till klassen 'lite större tävling' eller som vi också kan kalla det, sattelit-tävling. Det innebär att man får världskupspoäng om man placerar sig bra till, vilket i sin tur gör att den helt plötsligt blir intressant för utländska fäktare som vill plocka på sig lite rankingpoäng. Så motståndet var bra i år.
|
| Flest svenskar var det såklart, tätt följda av norrmän men en och annan est, amerikan, ungrare och schweizare letade sig också hit. Över lag så var det intensiv fäktning. Först fäktade alla i en pouleomgång där alla gick vidare till en andra pouleomgång. I denna eliminerades en 30% av fäktarna, och resten gick vidare till direkteliminering utan retur. Hårt liv, sa Daniel och struntade i att värma upp. Helt beräknat iofs eftersom jag aldrig skulle orkat andra poulen annars, så dålig kondis har jag just nu... Andras har ju bättre, och Annica, och Ulf, och Joakim, och... alla. Men vad jag verkligen stör mig på är ju starttiderna. Herrarna börjar klockan 0830, medans damerna kan lata sig fram till 12. Och titta bara på Annica... |
 ...som verkligen utnyttjade all tid till att Vakna. Man är ju avundsjuk, helt klart. Som vi säger, man borde bli kvinnlig sabrör istället. Sovmorgon, och medalj bara man dyker upp på tävlingen. Såååå bra ;) Med på den här lilla trippen var i alla fall Andras, Annica, Ulf, Joakim och jag Daniel. Andras fäktar för Norge, Ulf för Kalmar, jag för Jönköping och Joakim fäktade inte alls... kvar var Annica som i alla fall försvarade klubbäran medans vi andra överlöpare och Quislingar får skämmas.
|
Alla deltagare på bild ovan. Mer eller mindre igång.
|
 Annica i farten. Lägg märke till hur elegant hon undviker fotstöten och sätter in sin motattack. Damtävlingen började en stund efter att andra pouleomgången för herrarna börjat så det var en hel del fäktande igång i salen och de besökare som var där hade mycket att titta på.
|
 En tävling är ett utmärkt ställe att lära sig saker på, och då menar jag inte bara för att folk ger små tips som på bilden ovan då Daniel intresserat ser på när Annica får tips av en vad vi förmodar är ungersk duktig fäktare som inte talade ett ord svenska. Ni inser vad bra det är med franska termer... nej, det är också bra att vara på tävling för att man själv får så många nya idéer, och man får prova sin stil mot många nya stilar och inte bara de som finns hemma på klubben. Glöm inte detta! Om ni får chansen att åka på en tävling, ta den - det är både kul och nyttigt.
|
 Något som också var kul var att finalen den här gången inte hölls på samma ställe som tävlingen... nej den här gången fick vi åka buss till Vasamuseet, komma in efter stängningsdags och så hölls semifinalerna och finalerna på golvet nere jämte regalskeppet Vasa! Mycket bra och stämningsfullt vill jag lova. Arrangörerna hade också ordnat med smörgåsar och champagne till alla som ville ha, tyvärr tog ju smörgåsarna slut innan vi hann fram men lite pommac fick jag (jag körde ju bil!). Vi hade inga fäktare bland de som dök upp på finalpisterna, däremot fick vi se Joakim dömma kvartsfinalerna. Så någon Linköpingsbo var i alla fall med, är inte det strålande? Joakim gjorde för övrigt en bättre insats än vi som fäktade, och det är väldigt uppskattat med domare på tävlingar... man märker inte hur mycket mer avspänd och fokuserad på sin fäktning man kan vara när man slipper dömma förrns man har upplevt en pouleomgång *med* en domare. Tack Joakim. Nedan följer ni lite bilder utan vidare kommentarer. Men det är kul att se ;)
|
 |
 |
     Sist men inte minst då, den obligatoriska bilden på Daniel som mekar med vapnen kvällen innan avresa. Ok ok, jag *hade* faktiskt flera fungerande vapen en vecka innan avresa, men de bara gick sönder de sista dagarna. Ingen idé för mig att förbereda sig verkar det som. Ja just det, resultatet går ju såklart att läsa under resultat. För min del räcker det väl med att säga att jag var rankad 14:e av alla efter pouleomgångarna i alla fall, mer säger jag inte... ;)
|
| Text: Daniel Fotografier: Annica och Daniel |