JUNIOR NORDISKT VÄRJMÄSTERSKAP 2008

Jennie Bengtssons far Lars Bengtsson lämnar en tävlingsrapport från Tallin och Junior Norsiskt värjmästerskap 2008:

Hej,

Tänkte bara berätta lite från Tallin där Nordiska Mästerskapen (NM) hölls. Inom fäktningen betyder det att såväl de Nordiska länderna som de från Baltikum har chansen till medaljerna. Det gör att Island, Danmark, Norge, Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen var inbjudna.

De samlade resultaten för de svenska deltagarna finns som vanligt på www.fencing.se. Här fokuserar jag på Jennie, eftersom hon ju representerar LFK. Det var meningen att Agnes Norberg skulle ha varit med också, men tyvärr blev hon skadad inför tävlingen och tvingades därför att stanna hemma.

För Jennies del började äventyret faktiskt redan en vecka före tävlingen. Hon var, tillsammans med Jeanette och Philip Karlsson samt Sanne Gars (som ju alla går på fäktgymnasiet i Karlskrona) inbjudna till träningsläger någon timmer bilåkning utanför Tallin. Det var en ”favorit i repris” där en ryss faktiskt sponsrade dem alla samt fäktare från Finland och de Baltiska staterna en hel vecka. Fantastiskt! Om jag förstod det rätt var det en bra vecka med bra träning mot kvalificerat motstånd. Den enda fläcken var att ingen av svenskarna tyckte att maten var någon större höjdare. Det blev därför ett antal besök i den lokala livsmedelsbutiken för att komplettera med vad de nu kunde hitta där. Gissningsvis inte bara fibrer i den dieten kan jag tro….

Sista morgonen på träningslägret höll på att sätta stopp för Jennies deltagande också. Nej, det var inte magsjuka och inte heller någon sträckning eller annan typisk idrottsskada! Nej, det var när hon skulle sätta på sig byxorna det hände. Ni känner säkert igen de karaktäristiska hoppen för att få ner fötterna hela vägen i byxbenen. När Jennie hoppade till smällde hon in foten i väggen . Det ska man inte göra. Ont gör det och i hennes fall betydde det en bruten stortå. När hon kom till Tallin var tån vackert blå och väsentligt större än den brukar vara. Och öm som tusan….. Vi var många som tvivlade på att hon skulle kunna fäktas, men Jennie ville inte ge upp. Ett antal i fäktlokalens sjukstuga fixade (en del av) problemet genom att tejpa samman stortån med den intilliggande tån. Det, kylspray och is blev räddningen hela helgen.

I tävlingen deltog ett stort gäng tjejer från Estland. Några av dem kände vi till sedan tidigare. Bland annat var Kirpu och Beljaleva i final i kadett-EM i våras. I Kadett-finalen i NM var det också de som gjorde upp, men i juniorklassen försvann de ganska tidigt. I Juniorklassen var det istället Emma Väggö som gjorde upp med Catarina Kock från Finland och den senare vann till slut den kampen. Jennie åkte ut i den andra elimineringsomgången mot Lepp från Estland. Därmed blev det en 21:a plats. Samma tjej gav i omgången efter också Sanne Gars respass tyvärr.

På söndagen var det lagtävling där Jennie var med i det svenska laget tillsammans med Sanne Gars, Emma Väggö och Olivia Hägglöf. Sverige kan ju prestera ytterligare två topprankade fäktare i Nina Westman och Johanna Bergdahl, men trots att de stod över den här gången gjorde svenskorna en gedigen insats. Man slog i tur och ordning Lettland, Estland 2, Norge och Finland. Därefter återstod bara Estland 1 i en avgörande match för att avgöra vem som skulle få guld och silver. Sverige började bäst, men Estland tog successivt över ledningen. Avslutningen blev rafflande genom att Emma Väggö tog fyra raka poäng upp till 37-37 med ca 15 sekunder kvar av sista matchen. Efter en ”turstöt” från estniskan var de återigen i ledningen och tyvärr gick det inte att komma ikapp en gång till. Tjejerna ska dock ha all heder åt sin insats och att ta hem ett NM-silver till LFK är väl inte helt fel heller?

Jennies resultat har också gjort att Igor tagit ut henne till JVC tävlingen i Bratislava om två veckor. Då ska väl tån ha minskat i storlek och fått en mer normal färg igen, så då är det bara att stå på igen ska vi väl hoppas….

Hälsningar från
Lasse (Jennies pappa)